inasliv

kan livet kännas så jävla pissigt, och det är ungefär så mitt liv känns just nu.

När man precis börjar få näsan ovanför ytan, när man börjar ana en vändning, när
det börjar kännas som att man någon gång längre fram skulle kunna få koll på vad
det är som händer - så strular allt till sig igen.

Det går liksom som en röd tråd som aldrig vill ta slut. Jag kämpar hela tiden i motvind.
Jag vill mitt bästa, jag försöker så jag slår knut på mig själv, men ibland är det så
otacksamt. Det blir aldrig bättre, tvärtom. Varje gång bakslaget kommer, för det gör det,
blir allt liksom värre än det var förut. Helskumt!

Jag drömmer om att få somna en kväll utan att ligga vaken i timmar och grubbla. Jag drömmer
om harmoni och lugn.....men........det verkar inte vara för mig.