Sommar, sol och bad.

Har spenderat 5 timmar på badstranden idag. Härligt! Det blåste inåt land så vattnet var precis hur skönt som helst och solen brände inte så starkt - kändes det som. Två nöjda och trötta ungar fick jag med mig hem *l* varav den yngsta somnade gott i bilen. Något jag själv gärna skulle göra - men det är inte mig förunnat.

Jag har varit på rymmen från spis och dammsugare på tok för länge så nu är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång med hushållssysslorna. Men det här är en av sommarens dagar som jag lägger, väl inbäddat i minnesfluff, i bakhuvudet och minns kalla, regniga och mörka hösteftermiddagar.

Ensam, i en stuga...

ett veckorslut. Bara jag. Ingen annan. Sambo och barn lämnas hemma åt sitt eget öde. Helt egoistiskt.
Jag åker iväg och bara är. Tar kameran med mig, i övrigt inga tekniska apparater.  Åker en fredag mitt på dagen.
Kommer hem söndag eftermiddag, utvilad, lycklig, skön i sinnet efter en helg bara för mig själv och ostörda
nätter.

Jag vill så det värker. Vilken dröm det vore! :o)

En eftermiddag för dyrgt ett år sedan...



Regnade det ordentligt. Effekten av regnet och solen som samtidigt
lyste blev två regnbågar. En tydlig och en lite ovanför som är lite mer
matt och inte lika tydlig. Min dåvarande kamera, en HP Photosmart R507,
fick inte riktigt fram färgerna och detaljerna. Men vackert minns jag att
det var i alla fall :o)

hus på hus...


Välkänd vy...


Gammalt och vackert...


Och så en humla till...:o)


Känns välkomnande...


Pollen.


Egentid.

Idag tog jag, helt egositiskt nog, 1½ timmes egentid. Jag tog kameraväskan på axeln och gick iväg på en promenad.
Jag lämnade uttråkade 12-åringen, evigt sura 15-åringen och gosiga 3-åringen hemma och gick iväg bara jag. Lät tankarna flyga fritt utan att avbrytas av någon. Härligt! Det är inte ofta jag har gjort så, men oftare ska det bli!

Vet inte om det blev några bilder som är något att ha. För mig var det ensamheten som lockade mest. Men det är alltid spännande att ha kameran med mig ändå. Man vet ju aldrig om det dyker upp något vackert att föreviga på bild.

Orkidéfägring #2


Orkidéfägring


Som små soldater på rad


Ljust blå blomma


Denna värme..

jag njuter av sommaren, solen och värmen. Samtidigt känns det förlamande. Jag får inget som helst gjort. Bara ligger på sängen i svalkan framför fläkten och läser. Badstranden orkar jag helt enkelt inte sitta vid, och som tur är orkar inte ungarna heller i värmen. Vi tar kvällsdopp istället.

Men samvetet gnager så irriterande. Jag borde ju ligga i solen och sitta på stranden och ta vara på sommarens härliga värme och energigivande solstrålar. Snart är det ju höst, mörkt och kallt igen.

Trollskog


Vad larvigt!


Glass är gott!


Busig tjej..


Gult så man blir glad..


Äppelpäppel


Stubbe


Kallt!


Bästa vänner, morfar&Razmus


Din nos ser god ut!


Min yngsta dotter...


Bröllopsskål


Vill du bli min vän?


Stubbe i svart/vitt


Ros


Snäckor & sand


Gammalt och mossigt


Rosa...


Humlegodis


Sommarfrestelse...


Utkast: det kanske ...

det kanske knappast kan bli mer ointressant. Å andra sidan kan det kanske vara så att någon tycker det kan finnas ett mått av tröst att läsa om en smått neurotisk, känslomässigt stressad, trött, sliten, saggig och frustrerad småbarns- och tonårsmamma. Tillika trött styvmamma. Tillika ointresserad älskarinna. Tillika glömsk och disträ väninna.

Om 10 månader fyller jag 40. Jag har haft någon sorts 40-årskris i ett par år nu, och den eskalerar bara ju närmre jag kommer min "stora" dag. Inget hänger liksom ihop när det kommer till detaljerna i mitt liv. Inget blev som jag ville och planerade. Fast allt blev ju inte nödvändigtvis till det sämre bara för det.

så man blir glad bara av det!    Egenhändigt tagen bild med min Nikon D60.

Jag har mycket att vara glad över, mycket som jag värdesätter väldigt högt.
Men jag har massor som jag saknar. Nu pratar jag inte materiella saker.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0