Utkast: det kanske ...
det kanske knappast kan bli mer ointressant. Å andra sidan kan det kanske vara så att någon tycker det kan finnas ett mått av tröst att läsa om en smått neurotisk, känslomässigt stressad, trött, sliten, saggig och frustrerad småbarns- och tonårsmamma. Tillika trött styvmamma. Tillika ointresserad älskarinna. Tillika glömsk och disträ väninna.
Om 10 månader fyller jag 40. Jag har haft någon sorts 40-årskris i ett par år nu, och den eskalerar bara ju närmre jag kommer min "stora" dag. Inget hänger liksom ihop när det kommer till detaljerna i mitt liv. Inget blev som jag ville och planerade. Fast allt blev ju inte nödvändigtvis till det sämre bara för det. 
Jag har mycket att vara glad över, mycket som jag värdesätter väldigt högt.
Men jag har massor som jag saknar. Nu pratar jag inte materiella saker.
