Lilla, lilla vän....

Jag kunde inte somna igår kväll. Låg vaken länge och tankarna kom och gick.
De senaste dagarna har det stått rätt mycket i tidningen om lilla baby P i England som blev ihjältorterad av sin styvpappa och en inneboende. Jag har noggrant låtit bli att läsa allt fasansfullt som pojken blev utsatt för under sitt korta och plågsamma liv - men allt kommer man ju inte ifrån.

Hans liv blev så kort, han var så utelämnad och allt är så fruktansvärt fasansfullt. Fullkommligt vidrigt. Det är som att min hjärna fryser till is och hjärtat mitt blöder medan tårarna rinner. Jag förstår inte hur man kan misshandla en liten människa så svårt. Jag fixeras vid tanken på hur rädd och förvirrad han måste ha varit. Han fann ingen trygghet någonstans. Inte ens hos sin mor, som borde ha skyddat honom från allt ont. Där har vi förmodligen det allra största sveket, en mamma som inte skyddar sitt barn. Socialtjänst, läkare och polis. Ingen hjälpte det lilla livet att få leva vidare.
Alla är skydliga till hans död.

Om jag kunde skulle jag hämta honom och hålla honom hårt i min famn. Jag skulle ge honom all trygghet, all kärlek och all värme jag förmådde. Aldrig skulle något ont få hända honom. Lilla, lilla vän. Mitt hjärta blöder och mina tårar som rinner för det liv som togs ifrån den lilla, lilla pojke som alla svek, kommer aldrig att ta slut.



Hur ond får världen vara?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0