Vill du gå i mina skor en månad?

Jag tror inte det!

Det finns människor som förstår vad jag menar när jag säger panikångest, depression, självmordstankar och svart mörker. Det finns dom som varit där själva, som levt mitt i det.

Och så finns det dom som aldrig ens varit i närheten av att drabbas. Som inte ens kan närma sig att förstå vad det betyder när man går igenom panikångest, depression och självmordstankar omgett av ett svart mörker.

Det finns en del som, utan att själva förstå det, löper stor risk att drabbas.

Alla dessa tre kategorier människor dömmer lika hårt. Alla har sina åsikter om vad som händer med någon som går igenom det jag beskrivit. Panikångest.

Nu har jag levt med min panikångest, min depression, mina självmordstankar och mitt svarta mörker i 1½ år. Jag har på sätt och vis börjat acceptera att det finns där. Det är jobbigt när attackerna kommer, urjobbigt för både mig och min älskade familj. Förmodligen för min arbetsgivare och mina arbetskamrater också. Men jobbigast är det trots allt för M.I.G.
När jag mår som sämst försöker jag ändå driva mig till att göra åtminstone en sak per dag som tar emot. För att utmana mig själv. För att överbevisa för mig att jag inte alls kommer att dö.

Ja, kära vänner, jag har handlat mat på ICA. Deeeet ska man väl inte kunna om man har panikångest?! Kan någon som inte har insyn i mitt liv tycka. Nä, det kanske man inte ska kunna. Men vad vet "ni" om vad som föregått mitt besök på ICA, och vad som händer när jag kommer hem?! Har ni sett hur jag vankat av och an flera timmar innan ICAbesöket, tuggandes på naglarna och funderandes på om jag inte i alla fall ska stoppa i mig en sorbril ändå? Har ni sett hur jag kastar mig på sängen när jag kommer hem och skakar och är så utmattad av utmaningen att handla lite mat att jag nästan genast somnar?!

Ja, kära vänner, jag ler ibland. Deeeeeet ska man väl inte heller kunna göra om man har panikångest?! Kan någon som inte har insyn i mitt liv tycka. Nä, kanske inte. Men saken är ju ändå den att vi är ungefär 9½ miljard människor på jorden. Skulle vi alla drabbas av panikångest, depression, självmordstankar och svart mörker så skulle 9½ miljarder olika sätt att bearbeta sina symtom dyka upp.

Jag har valt att försöka, i den mån det går, att rycka upp mig. Att leva vidare, att anpassa mig lite. Mina barn skulle må 1000 gånger sämre än dom redan gör om jag aldrig ens log. Jag har små korta stunder av "lättnad" då inte panikångesten har greppet om mig, depressionen finns alltid där under ytan, men den har jag levt med så länge jag kan minnas men jag har alltid kunnat le och skratta då och då ändå.

Hur kommer det sig att andra människor än just den drabbade alltid har alla svar och alltid på något outgrundligt sätt vet hur man ska bete sig i olika situationer?! Hur kommer det sig att människor är så snabba på att dömma?!

Jag blir ledsen, arg, sårad och förbannad. Och det har jag fanimej rätt att bli.

Sköt era egna  liv, eller låna mina skor och gå i dom en månad så får vi se om ni fortfarande, bakom min rygg, har mage att diskutera mina sätt att bearbeta min panikångest, min depression, mina självmordstankar och mitt svarta mörker.


Kommentarer
Postat av: jeanette

Så himla rätt av dig. Skriv av dig din ilska över andras oförstånd. Jag blir ledsen när jag läser vad du skriver, men du skriver så jävla bra...

Många innerliga kramar från din vän, jobbankompis och fotokamrat...

2008-11-06 @ 22:56:52
URL: http://photogalen.blogg.se/
Postat av: Ina

Ja, man blir lessen. Men det är dagens sanning.

Tack för att du finns vännen!

2008-11-08 @ 20:41:36
URL: http://www.inasliv.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0