inasliv

och jag ser ingen ljusning.
Sobril vågar jag bara ta i undantagsfall eftersom det är så beroendeframkallande.
I natt sov jag, nej förresten, jag sov inte, jag slumrade bara, i en kort timme. Resten av
tiden i sängen ägnade jag åt grubblerier och ångest.
Det är ett skit att det ska vara så segt att ta sig ur det här!  Men tillsammans med ljuset kanske
min livsglädje och energi återvänder.