inasliv

Det räcker ju tydligen med att kunna andas på rätt sätt!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article5865150.ab

*s*

Ja, det är sånt som mitt liv fylls av just nu. Och flyttkartonger.
Och uppkäftiga ungar.

För att mota bort ångesten tog jag fram kameran idag och
fotade lite blommor och droppar. En misslyckad bild, som
ändå blev jättefin är denna:



Jag har tittat på den ofta idag. Jag gillar färgerna och det mjuka i bilden, vattnets
rörelse.....:o) Det är kul när man gör en miss och det blir bra ändå!

Just nu vill jag bara att det ska vara januari. All min energi går åt till att överleva
i röran här hemma! Resten av tiden sover jag....eller slumrar rättare sagt, för jag
är alldeles för stressad för att kunna sova och tankarna verkar inte vilja vila det
minsta.

Funderar faktiskt på att kolla upp vad det kostar att få en 70 minuters massage i
morgon! Jag känner att hela min spända kropp skulle behöva få bli ordentligt knådad.

Eller så kanske jag går och klipper mig. Om jag har en bra dag vill säga. Har jag inte
det blir det ju varken massage eller klippning, då blir det soffan för hela slanten - som
vanligt!

Här kommer mina små bidrag till veckans fototriss.
Här kan du se fler jättefina bidrag!



De fina krukorna på min balkong som har glatt mig så mycket
under sommaren har nu blommat ut....



Utblommad solros i Stadsparken i Eskilstuna :o)



Utblommat och blommande, sida vid sida, också i Stadsparken
i Eskilstuna.

på en promenad idag, om än inte i Sthlm. Med en Sobril i
fickan och kameraväskan på axeln traskade jag iväg genom
vår stolta fristad. Det ÄR en vacker stad det här! Och det
kommer att kännas när jag lämnar den. Men å andra sidan
så är staden jag ska till också vacker :o)









Det var en härlig promenad, men jag fingrade många gånger på
min sobril i fickan. Nu är jag totalt utpumpad och ska lägga mig
ner och vila lite innan hela familjen ramlar in genom dörren :o)

Här sitter jag mitt i natten. Kan inte sova, vad jag än gör!
Blir så less! Hade tänkt följa med Stefan till Stockholm i
morgon och gå omkring med kameran medan han jobbar...
Såklart kan jag inte sova, det är ju så med mig att så fort
jag har något inbokat blir jag nervig och uppskruvad och
får ingen som helst ro i kroppen. Kan inte äta, kan inte
sova....

Jag ville ju så gärna gå runt med min kamera några timmar.
Chanserna och tillfälligheterna börjar ju rinna ut när det
gäller en anspråkslös dagsresa till Sthlm...

Varför ska det vara så här?! Varför kan jag inte vara som en
normal människa?! Allt känns så jäkla hopplöst :o(

Jag har ju mina sömntabletter, men tar jag en sån så lär
jag ju inte ens vakna i morgonbitti. Och skulle jag mot all
förmodan vakna så lär jag vara så dimmig och slö att jag
inte orkar annat än att släpa mig ut till soffan och slötitta på
tv.

Nä, det blir nog att snällt stanna hemma i morgon, hemma i
lägenheten. Som vanligt.

Säger som Razmus brukar säga - SJUTTON också! -

flyttkartonger i hela lägenheten. Jag är inte en av dem.
Men det gör min lilla katt tydligen.




Det är tre månader kvar till flytten, men vi har redan
börjat packa lite, sånt som man inte använder. Vi
ska ta med oss det när vi åker upp och hämtar nycklarna
i november. Stefan åker som sagt i oktober och vill hjälpa
till lite med packning, annars får jag ju packa allt själv.
Men jag kan ju säga att jag blir less bara jag tittar in i
vardagsrummet, kartonger och grejjer överallt! Usch!

I övrigt - den här dagen har varit helt okej. Ingen direkt
ångest, bara väldigt väldigt trött, som vanligt. Hoppas
morgondagen blir ångestfri också - det skulle vara skönt!

Jag har ångest med stora bokstäver. Mörk, kletig,
äcklig och brutal ångest. Jag vet inte riktigt hur jag
ska göra med mig själv. Det går ju inte att stänga
in sig här hemma. Och ljud får mig att bli galen.
Det blir för mycket att sortera, det blir som en tung
plastpressening som kväver mig sakta...

Det kommer att  bli bra sen i huset. Då har jag tre
våningar att gömma mig på. Det blir väl oftast källaren
kan jag tänka, men ändå....

Förresten, när det gäller flytten, det börjar gå upp
för mig att hösten kommer att bli ganska överjävlig.
Stefan åker till Härnösand om en månad och ska börja
jobba. Vi andra blir ju kvar här eftersom skolorna inte
slutat ännu. Han kommer förmodligen inte att komma
hem över helgerna heller, alla pengar måste sparas
till flytten.....

Mår jag så här, och ska ta hand om hushåll, packning 
och barn alldeles ensam....tja.....då blir jag en våt fläck helt
enkelt.

Men vi ska väl inte måla fan på  väggen, kanske
mår jag bättre, kanske hjälper tjejerna till om det blir
jobbigt....

Här kommer mitt lilla bidrag i veckans fototriss!
Klickar du på länken kan du se fler jättefina bidrag...



Den avlånga plymen på en vacker påfågel....



En älgkos avlånga mule....



Ett avlångt smycke gjort av handblåst glas...

nu. Så tråkigt att jag snart ger upp!
Ska det vara så här?!?!??!??!

Usch......

Jaja, får väl sätta mig med min övningsvirkning.
Min mamma tyckte att jag borde lära mig virka,
och har min mamma fått för sig något - ja, då
brukar det bli så!

Men det är riktigt pillrigt om jag ska vara ärlig!

Eller så tar jag och fotar lite droppar.

Eller målar en tavla.

Gaaaaaaaaaaaah! Hoppas morgondagen blir
roligare!

Jaha, nu har jag gått med där också....det är ingen hejd
på vad man kan hitta här på Internet!

Bli medlem du också!
Klicka på länken här nedanför:

http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=204246

flytta NU!
Jag får ångest av denna väntan, jag blir nervös
av att ha all denna tid framför mig utan att riktigt
kunna komma igång med allt som ska göras. Det
är ju liiiiiiite för tidigt för att börja packa och städa
ur lägenheten ännu.

Flyttlasset går den 19 eller 20:e dec. Men jag vill
flytta nu. Jag vill ha tillgång till min trädgård nu,
jag vill förbereda den för våren. Plantera lökar,
beskära äppelträden.....



Så här ser tomten ut för tillfället. Där det höga gräset är ska gräsmatta läggas.
Hallonsnåren längst bort mot det röda huset får vara kvar. Där det grå fula
skjulet ligger ska jag plantera min vildvinsplanta som ska få växa och dölja det.



Äppelträden får vara kvar, men dom ska beskäras. Där slänten är, framför min
mamma, ska det  grävas upp och så ska jag kasta ut blomfrön på måfå så att
det blir en liten "blomsterslänt" full med färger och doft. En studsmatta har lovats
till barnen och den får väl stå på gräsmattan och pryda (hmmm) sin plats...

I övrigt har vi en bit ovanför huset som ligger i skugga av hus och träd. Där
tänkte jag plantera skuggtåliga växter och göra en liten uteplats som man kan
njuta av när det är riktigt varma dagar. Resten av tomten består av höga granar,
sly (som ska BORT!) och blåbärsris.

Jaaaa......jag vill flytta nu. Jag är värdelös på att vänta, jag blir kinkig, grinig och
väldigt otålig. Som kan läggas på min dagliga ångest och panik. Det kommer att
bli en "trevlig" höst.....*not*.....

Ja, vaknade med ångest och har burit med mig den
hela dagen.

Har fått lite gjort, har dammsugit lägenheten och satt
på en tvättmaskin, men nu har mina krafter sinat och
jag känner mest för att ställa mig och skrika och slå
på något. När jag får den här ångesten blir jag yr
också, jag undrar hur det kommer sig?! Det är ungefär
som om jag har druckit en flaska vin.....

Jag som hade planer på att försöka ta mig ut idag, med
kameran. Men, men.....så kan det bli!



Jag försöker att tänka positivt, jag försöker att trycka ner ångesten -
men det går fan inte hur mycket jag än försöker.

Och inte blev ångesten bättre av att min yngsta dotter kom hem och
var på skithumör heller! Jädrans tonåringar som ska ifrågasättta allt och
ständigt säga emot! Ibland undrar jag vart min lilla goa, glada och knubbiga
dotter tog vägen och vart den hårt sminkade, uppkäftiga tjejen kom ifrån :o)

Det verkar som om man aldrig kommer att kunna
skriva något annat?! Har iofs haft en rätt okej dag
idag, känt mig lite solig och glad. Samtidigt har jag
brottats med en ruskig huvudvärk.....

Jag längtar efter att bli pigg och ha ork. För jag tror
att det är det värsta med det jag går igenom,
tröttheten. När man bara orkar småsaker innan man
är tvungen att vila, eller när man blir helt slut av
att göra saker man egentligen tycker om att göra.
Det är så hemskt!

Nu har jag skapat en ny blogg. Den ska vara ljusare, gladare
och mer positiv. Den här kommer naturligtivs att ligga kvar,
för ångesten, paniken och de mörka tankarna finns ju kvar.
Men jag vill i alla fall försöka fånga de bra dagarna, de ljusa,
de utan ångest. För det händer faktiskt att jag får en och annan
sån.......

Nya adressen är: http://inaslillaliv.blogspot.com/

Välkommen in där om ni vill se en annan, lite mindre dyster,
Ina.....

gör vi som flyttfåglarna, fast vi tar andra vägen - norröver!

Flyttlasset går till jul :o)



Nu har man massor att tänka på, hundra samtal att ringa och en miljon
flyttkartonger att införskaffa......och ångesten följer mig på vägen.
Måtte den gå över snart!! Åtminstone så jag får sova på natten! Det kan
ju behövas framöver....

Gos njuter av det lika mycket som jag gör. För mig är det som
balsam för själen att ligga på Shakramattan. Den brännande
smärtan på ryggen matchar den brännande och ihärdiga smärtan
innuti, tillsammans tar det liksom ut varandra. Jag somnar gärna
på min matta. Lägger den i sängen innan jag lägger mig på kvällen
och sedan vaknar jag till ca en halvtimme senare och tar bort den.

Den svider, bränner och värker. Och det påminner mig om att det
finns fler sorters smärta än den som jag bär på. Skönt!

var vi på idag. Kände att jag inte ville sitta inne, ångeste
höll på att äta upp mig och jag ville ut ur lägenheten.
Vi tittade på tapeter, färger att måla väggar och bröst-
panel, tak och golv. Vi tittade på badrumsinredningar och
lampor och drömde oss bort.

Plötsligt insåg jag att vi kanske går händelserna lite i
förväg. Fick J.Ä.T.T.Eångesten Arne istället. Fan. Plötsligt
känns allt hopplöst. Imorgon eller i alla fall den här veckan
är vår ödesdag/vecka. Det är ju nu avgörandet fälls.....

Surfade runt på Tradera när jag kom hem och hittade den
här fina bilden som jag ska köpa till Razmus rum. Alldeles
oavsett om det blir hus eller inte.



För blir det inget hus, måste
vi ju i alla fall hitta någonstans att bo. Faktum är ju att Stefan
HAR fått jobb i Härnösand och vi kommer ATT flytta......

Men jag vill bo i "mitt" hus. Jag vill, jag vill, jag vill.........

JAG VILL!!!!!!!!!!!!!!!!!

den lilla detaljen kvar. Den som kan  ställa allt på ända.
Men Stefan har i alla fall fått nytt jobb, så hur det än blir
så blir vi Ångermanlänningar efter nyåret.

Det känns konstigt, roligt, oroligt, pirrigt, självklart......

Den här resan tog i alla fall musten ur mig. Fick ett riktigt
panikångestanfall innan vi skulle åka hem, och under resan
söderöver kämpade jag hårt med att undvika att bryta
samman totalt. En Sobril innan hemfärden tog udden av
ångesten, men den var ju ändå ständigt närvarande.

Stefan tyckte det var jätteunderligt. Jag borde ju vara
överlycklig! Och det ÄR jag ju!!! Jag vill ju verkligen det
här, men ångesten bryr sig ju inte om sånt tydligen.

Hemkommen till Eskilstuna fick jag lov att ta en Sobril till.
Det var ett tag sedan jag var tvungen att ta  två på en dag.
Jag undrar vad min panikångest handlar om nu....det är svårt
att sätta ord på känslor man inte förstår själv. Jag vet bara
att det är jävligt jobbigt och har lika svårt som alla andra att
begripa varför allt inte är total 100%-ig lycka just nu.....

Nåja, tummar måste hållas ett par dagar till. Måndag är vår
ödesdag. Då får vi veta hur det går med lånet.......

ja.....kanske.......men vågar inte ta ut något i förskott.
Men det verkar som om.......

för vad jämställdheten ska innefatta.
Jag förstår att män är avundsjuka på oss kvinnor
som får närheten med bebisen vid ammning, men
att gå från sund avundsjuka till att manipulera med
sin kropp så till den milda grad är ju sjukt!

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5728095.ab