inasliv

Ja...fula ord. Jag vet. Men det är så jag känner det.
I morgon är det dax för jobb och jag sitter med ångest
och tunnelseende. Overklighetskänsla. Är trött in i märgen.
Hjärtat rusar.

Någon som vill byta liv med mig?

Det är så mycket som "hänger i luften" just nu. Många
frågetecken som ska rätas ut och förhoppningar som
jag hoppas ska slå in. Men det kommer ju inte att bli
så - det vet jag ju! Jag kommer att bli lika besviken som
vanligt.

Jag står still på samma jäkla fläck och stampar. Det är
som förgjort! Men tydligen är det helt normalt, att det tar
tid att komma tillbaka, "i det skick du var när du kom hit
första gången, vore jag förvånad om du redan varit bättre."
sa min psykolog sist. Nåja, det är väl bara att gilla läget.

Men vad gäller allt som händer runt omkring mig, oss,
just nu så blir det ju inte bättre, utan snarare sämre.
Men jag drömmer vidare, drömmer om det som ligger
runt hörnet. Mitt - vårt - nya liv.