inasliv

i morse igen. Fast idag åkte jag förbi jobbet i alla fall. Stannade
på en parkering i närheten och försökte verkligen samla mig, hitta
andningen och lugna ner mig så att tunnelseendet och paniken
skulle ge med sig. Gick inget vidare, i bilen hem insåg jag plötsligt
att jag kanske inte borde köra bil i det tillståndet. Kändes som en
surrealistisk film, snurrigt, skakigt och mer eller mindre utan kontroll.

Jag vill verkligen må bättre och jag är villig att pröva vad som helst
för det. Nu har vi investerat i en spikmatta. Det ska visst vara avstressande,
lugnande och bra för sömnsvårigheter att ligga på en sån. Jag provade
hemma hos mamma och pappa när vi var där, men inte tyckte jag då
att det var något speciellt med att ligga på mattan, mer än att det gjorde
grymt ont precis när man la sig ner och när man skulle resa på sig.
Men kanske blir det bättre med tiden, om man ligger regelbundet,
Jag vet inte, men jag är villig att prova.



Den här mattan har 13 000 st "piggar" som är sylvassa.

Utöver spikmattan, medicinerna och terapin har jag börjat med yoga och
så gott som slutat med kaffe. Kaffe ska nämnligen inte vara bra heller
när man är deprimerad. Som jag sa - jag gör vad som helst för att må
bättre!