inasliv

Eftersom min antideppmedicin slutade fungera, eller om det
var fabrikatsbytet som gjorde det, och jag började må ganska
mycket sämre igen, så fick jag en ny.
Sertralin. Börjar med lågdos och ska trappa upp i sakta mak.
Kanske är det därför jag mår så piss just nu. Eller så är det
för att flytten börjar närma sig.

Inte så att jag inte vill flytta. Absolut inte. Jag vill. Men ändå
känns det så tungt!

Nu när jag bara äter 20 mg antidepp så
har jag börjat bli mitt gamla Ina.....med allt vad det innebär.
På gott och ont. Jag upplever ganska stora och svajjiga humörs-
svängningar. Jag kan gråta helt plötsligt, för första gången på
över ett år kan jag gråta.....och det gör jag. Titt som tätt faktiskt.
Speciellt när jag tänker på att jag ska lämna Eskilstuna.

Jag har inte klarat av att bjuda hem mina vänner som jag hade
tänkte. Jag ville ha en tjejkväll innan jag flyttar. Lite gott att äta,
gott att dricka och massor av tjejsnack med dom jag tycker så
mycket om. Men det har inte fungerat för mig. Jag är alldeles för
deppad, trött och gråtmild.

Det var ju ingen vidare bra idé med medicinbyte mitt i flytten kan
man tänka. Men å andra sidan mådde jag ju inte bra med den
gamla heller så....

Det är helt knäppt!
I dag sken solen från en klarblå himmel, det var kallt
och vitt av rimfrosten. Så vackert! Precis sånt väder
som man längtat efter, som man tjatat om att man
behöver och vill ha.
Men vad händer med Ina?! Ina blir totalt handlings-
förlamad och får ingenting gjort av det jag skulle
pyssla med idag.

Iofs var natten jättejobbig med en orolig och sömnlös
Razmus, det innebär ju naturligtvis att jag också är
sömnlös. Och en stund innan det var dax att kliva upp,
somnade vi.....så lite har väl med tröttheten från natten
att göra. Men ändå! Jag ville ju göra så mycket, börjar
känna mig lite småstressad faktiskt.

Så dagen har spenderats i lathetens tecken, i sängen, i
tystnaden. Jag har verkligen sörplat i mig av just tystnaden.
Ibland är det så fruktansvärt skönt! Men samtidigt växer
stressen och alla måsten lägger sig som ett vått täcke över
ansiktet och bröstet på mig.

Jag får ta nya tag i morgon och jag hoppas att lille mannen
i mitt liv sover hela natten nu. Det skulle vi båda behöva!