inasliv

Ja, vad annat kunde man vänta sig *tsss*

Tidigt på juldagsmorgonen vaknade jag av att den lilla mannen i mitt liv ropade på mig.
Gick in i hans rum och där satt han i sängen, helt nerspydd. Det var bara att ställa son
i duschen och byta rent i hans säng. Efter duschen var han naturligtvis pigg så vi satte
oss i soffan och tittade på tv. Febern steg medan vi satt där och min lille kille blev mer
och mer slö och likgiltig.

Vid lunchtid var det dax igen. Då hamnade det mesta på hallgolvet och mattan där så det
var bara att torka upp.  Hög feber, jättesnorig och slö blev han liggandes i soffan hela dagen.
Framåt kvällen fick han i sig lite vatten, några tuggor vitt bröd och lite mjölk. Allt verkade gå bra
så vi började andas ut lite.....meeeen......vid tiotiden på kvällen kom det riktiga kaskadspyor som
hamnade på toalettdörr, vägg och golv samt matta......Razmus och jag fick ställa oss i duschen och
Stefan torkade golv, vägg och dörr under tiden. 

Razmus var trött och somnade snabbt trots uppiggande dusch och sov i nära 12 timmar. Stefan
och jag somnade förmodligen innan våra huvuden hamnat på  kuddarna, men jag sov väldigt
oroligt, låg mest och lyssnade om Razmus vaknat (varför gör man så?!?!?)

Annandag jul fick jag ryggskott, Razmus var fortsatt förkyld men utan kräkningar, Stefan var
superhängig med huvudvärk och halsont, Towe genomförkyld.....

Idag har jag fortfarande ryggskott, Razmus har tokont i nacken och är genomförkyld, Towe börjar
bli bättre och Stefan kämpar på...... 

Med tanke på Razmus nackonda så är väl risken ganska stor att vi hamnar på akuten, om det inte ger
med sig inom de närmsta timmarna......min skräck är ju att han åkt på hjärnhinneinflammatíon....så jag
sitter bredvid honom och håller uppsikt och kollar av med jämna mellanrum......

Ja, det var vår härliga julhelg det......
Jag har väl aldrig ätit så lite julmat och julgodis någonsin i mitt liv. Och det är ju bara bra det! Man måste
försöka koncentrera sig på det positiva mitt i allt elände :o)