Jag fick en ingivelse...ville gå ut...
men då slog panikångesten klorna i mig. Nu sitter jag här och tittar ut, tänker att det skulle vara skönt att få lite frisk luft på kinderna, men jag kan inte. Jag har jätteont i bröstet och svårt att andas. Yr som sjutton. Matt i benen. Begriper inte det här! Varför händer det här mig?? Jag måste gjort något jättehemskt för att förtjäna detta.....

Jag känner mig ärligt talat väldigt ensam.

Jag känner mig ärligt talat väldigt ensam.
Kommentarer
Trackback