Någonstans måste jag få skriva av mig...

så jag öppnar väl upp den här bloggen igen då.
Jag mår inget vidare...inget konstigt i sig iofs. Jag
har ju inte mått bra sedan 2007, och det har ju gått
både upp och ner dessa år.
Ett tag har det gått lite smått uppåt. Det har varit
skönt att få känna sig "levande" igen. Tröttheten
har inte varit så otroligt påtaglig även om den hela
tiden har funnits där....
Men just nu i dag, mår jag sämre än jag gjort på
väldigt, väldigt länge. Dagen började bra, hade
energi och lust. Var inte så trött trots en jobbig
natt. Jag var ute i trädgården och fick lite måsten
gjorda - och njöt hela tiden! Men efter lunch tvärvände
det helt plötsligt. Jag blev trött, orkeslös, ångestladdad
och fick panik. Förstår inte vad det är som händer när
det blir så här.
Jag vill ta mitt liv. Vill inte vara med längre. Får ont i magen,
blir yr och blir så otroligt trött att jag inte kan sätta ord på
känslan. Jag vill inte ha det så här längre! Vad är det här
för liv?! Är det meningen att jag ska leva så här resten
av mitt liv?!
Jag älskar ju dom som finns intill mig. Vill finnas där
för mina vackra älskade ungar. Jag har ju blivit mormor
dessutom, till en vacker liten gosse. Jag har massor att
leva för och glädjas åt - men jag kan inte. Jag kommer
inte åt känslan av lycka. Bara ångest, ångest och ångest.
Till och med när jag satt med mitt lilla nyfödda barnbarn
i min famn kände jag ångest och en längtan att avsluta
mitt eget liv. Hur kan man känna så i ett sånt stort
ögonblick i livet?! Jag förstår inte!
Jag behöver hjälp. Hjälp i form av någon som förstår,
någon som lyssnar ordentligt och någon som har
kunskapen att hjälpa någon som mår så här. Men vart
finner man någon sån? Inte på vårdcentralerna i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0