Ett litet ljus.
Det tändes men var dömt att släckas långt innan
veken var nerbrunnen. Ett litet, litet ljus.
I mitt hjärta sved det, men alla visste vi att det
inte kunde få brinna.
Nu svävar det där alla andra små ljus som inte
fått brinna svävar. Och mina tårar tillägnar jag åt
det som inte fick bli.
Jag ser på det lilla ljusets moder och svämmar
över av kärlek. Så tapper och så stark och så
förvirrad av livets krumsprång som tvingade
henne att bli vuxen fortare än hon skulle behöva.
Lilla, lilla ljus - brinn för din moder där du är.
Vänta på henne med kärlek och försök finna i
ditt varma hjärta att förlåta.
Jag fick aldrig hålla din värme i min famn, men
ljuset som glimmade, snabbt och klart, det
glömmer jag aldrig.
Förlåt.
Kommentarer
Trackback
