Vägen hem...

kändes tyngre än vanligt den här gången.
Jag vet inte varför jag har reagerat som jag gjort på den
här semesterresan. Har haft daglig ångest och vissa
gånger panik.
Ändå, trots allt, kändes det tungt att åka hem igen.
Det kan ju å andra sidan bero på att jag inte trivs så
bra där vi bor just nu......

Jag vill ha ett hus, med en trädgård, där Razmus kan
leka. Jag vill ha trevliga grannar med barn i ungefär
samma ålder som Razmus som han kan leka med.

Meeeen, nu är vi hemma igen och vardagen har så
smått börjat. Ida har kommit hem från Bulgarien
tillsammans med Georgi. Towe har kommit hem från
pappa och på måndag börjar vi att jobba igen....

Nåja, det är ju så livet är. Det är bara att bita ihop.
Jag hoppas bara att jag håller ihop under hösten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0