inasliv

Ska livet verkligen vara så här?! Jag undrar.....
Varför kan jag inte bara få kasta av mig ångest,
depression och panik i soptunnan och gå vidare?
Är så jävla less på det här nu!

Jag ser inte ens något mönster i mitt mående, utan
det kommer och det går precis hur som helst!

Just nu är allt skit. Inte ens tanken på flytten, på
huset eller på framtiden uppe i Härnösand får det
att kännas ens lite bättre. Jag vill lägga mig ner,
somna och aldrig mer vakna. Känner att livet inte
har något överhuvudtaget som får mig att vilja vara
kvar.

Jo förresten. Barnen såklart! Men hur är det att växa
upp med en ständigt tyst och tillbakadragen mamma.
En mamma som är ständigt trött, som pratar så lite
som möjligt och som inte kan förmedla någon sorts
livsglädje alls. Jag känner mig så satans värdelös
just nu. Jag älskar mina barn och vill så mycket, men
det fungerar inte. Ingenting fungerar.


Jag hoppas det vänder snar. Riktigt snart.