När jag släpper fasaden
mår jag ju riktigt skitpissigt! Ingenting i mitt liv
fungerar som det är just nu. Nätter och tidiga
mornar är tankarna som mörkast och jag vaknar
oftare än jag skulle önska och då sätter det igång
att mala.
I morse kom tankarna på mig själv. På hur jag
uppfattar mitt jag. Det är rätt sorgligt, nu när man
är 41 år gammal och ser tillbaka och upptäcker att
man aldrig någonsin i sitt liv har älskat, eller ens
tyckt om sig själv.
Redan när jag var liten såg jag mig själv som ful.
Att se sig själv i en spegel var redan då en plåga.
Så har det fortsatt hela mitt liv. Jag tror ärligt talat
att mina barn har ungefär 3 foton på mig att dela
upp mellan sig. Det räcker ju iofs, ett till dom var.
Jag mår illa när jag ser mig själv på bild och i spegel.
Att gå på stan och se sig själv speglas i ett skyltfönser
är riktigt otäckt! För att inte tala om när jag måste
prova kläder! När jag kommer hem efter en sån
shoppingtur är jag alltid, och har alltid varit, riktigt
deprimerad och lessen.
I morse grunnade jag på hur det kommer sig att
Stefan föll för mig. Hur han kan älska mig, och älska
MED mig. Eller, vi älskar sällan förresten. Vi har sex
rätt upp och ner, utan smek, kyssar och sånt. På
senare tid har det varit (om ni nu ursäktar att jag går
in på detaljer) mycket "doggystyle" och det tar jag som
att han inte står ut med att se mig under tiden. På så
vis kan han ju blunda och låtsas som att det är någon
annan. Jag förstår honom. Uppriktigt alltså. Inget fjant
som fjortisarna håller på med för att få uppmärksamhet.
Jag tycker och känner verkligen så här, och har alltid
gjort det. Genuint. Jag har aldrig älskat mig själv, har
aldrig accepterat "mitt skal" och har alltid undrat över
hur någon kan älska mig.
Mer än en gång har jag funderat på att "göra slut" på
eländet. Och det blir oftare och oftare ju äldre jag blir
dessutom. Jag liksom orkar inte kämpa med det jag
bär på längre. Och just det här "bagaget" har jag ju släpat
på en hel evighet. Jag tror jag började när jag var runt
5 år. Sedan dess har jag mått illa över mitt utseende och
den som är jag.
I dag är ingen bra dag. Idag vill jag gömma mig på riktigt.
Idag kommer jag att få kämpa mig genom alla destruktiva
känslor och tankar.....
