inasliv

Förstod att det skulle bli en jobbig dag efter den
här jobbiga natten. Har börjat vakna på nätterna.
Vaknar inte av något annat än av ren ångest.
Det är alltså ångesten som väcker mig och det är
så sjukt jobbigt och skrämmande.

I natt låg jag vaken i dryga timmen och hade sån
ångest att jag knappt kunde andas. Jag ville verkligen
bort, bort från allt. Få frid. Tankar som väckte längtan
som väckte rädsla som väckte sorg. Jag är så rädd
att jag inte ska kunna hålla isär tanke och handling.

Mina tre barn. Mina gosingar. Mitt allt. Det jag lever
för. Det jag andas för. Jag vill inte lämna dom,
tanken skrämmer mig mer än något annat, så
varför dyker tankarna på att lämna allt upp hela
tiden? Varför kan jag inte få känna mig trygg och
harmonisk?

Varför släpper inte ångesten taget om mig? Jag
förstår inte....jag förstår verkligen inte varför.

I dag blir det lugnt. Jag ska vårda mig själv idag. Jag
ska möta ångesten på mitt sätt, så att jag känner
mig trygg i mig själv. Jag behöver andas. I min
takt. Så är det bara.